I vår klass bloggar vi, minst en gång per vecka men allt man vill visa för omvärlden kan man lägga upp där direkt när det är dokumenterat. Att starta en blogg är lätt, vi använde oss av Moobis som är gjort för att vara lättanvänt inom skolans värld.
En del frågor var vi tvungna att ta ställning till som exempelvis:
– Hur ställer vi oss till fotografier, ska det gå att identifiera vem som är på bilden? Räcker det att föräldrarna får avgöra eller måste vi ta hänsyn till vad eleven kan tänka om 10 år?
– Vem ska skriva på bloggen? Eleverna bara? Vi alla?
– Vad ska bloggen användas till? Läxor, veckobrev, info till föräldrar? Elevernas plattform för att visa upp det de gör? Ett forum med okända mottagare och därmed andra krav på hur text formuleras?
Det vi märkte var att vi i personalen hade många olika tankar om vad en blogg ska fylla för funktion och att vi fått besluta oss för vissa riktlinjer och andra har fått ändras med tiden. Eleverna har blivit mer medvetna om hur man uttrycker sig för att andra ”icke insatta” ska förstå vad de vill förmedla, de har ändrat sitt språk från en del provocerande uttryck som inte gått igenom censuren till att det är bättre att skriva utan från början. De har blivit medvetna om att google inte är en gratis bildbank utan att det finns regler kring bildanvändande som tex att använda sig av Creative commons. Det har även ökat deras skrivlust, de skriver längre texter nu!
På Skolverket kan man läsa mer om elevers tankar när de bloggar. Han påpekar att meningsfullhet ska stå i centrum när läraren planerar arbetssätt och att då kan blogg bidra eftersom eleverna då får fler mottagare än läraren och även jämnåriga som de känner större samhörighet med och läraren får mer en roll som medproducent än kunskapsägare.